### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #030 - Tisk ] _____________________________________________________________________ Tisk Mannen, som suttit apatiskt med stirrande blick i flera minuter, b|jde sig pl|tsligt ner och plockade upp en dammtuss som l}g vid hans f|tter. Han lyfte upp den och synade den som om det hade varit en p{rla eller en exklusiv ring. Han vred och v{nde p} den medans hans blick letade sig in i och igenom varje skrymsle i dammtussen. Han f|rde den mot sin n{sa och luktade p} den. Aldrig att han skulle ha kommit p} tanken att lukta p} en dammtuss f|r n}gra }r sedan. Nu var han en oerh|rt uttr}kad och ensam man, men f|r n}gra }r sedan s} hade han varit full av livsgl{dje och haft m}nga v{nner. Undan f|r undan hade de f|rsvunnit. Det b|rjade i den yttre delen av bekantskapskretsen men spred sig snabbt som en epidemi tills det bara var en eller tv} m{nniskor kvar som ringde eller brydde sig om honom. Fr}n b|rjan hade han n{stan tyckt att det var sk|nt att bli av med de m{nniskor som han {nd} inte k{nde s} bra eller som han inte brydde sig speciellt mycket om. Men alldeles oavsett hur mycket han brydde sig om dem s} blev det {nd} ensamt. Hans kvinna hade beslutat sig f|r att l{mna honom f|r snart en vecka sedan. F|rmodligen skulle hennes ansiktsuttryck n{r hon stod f|r sista g}ngen vid hans d|rr f|r alltid vara inpr{ntat i hans minne. Att bli l{mnad, det var vad han var d|md till. F|rmodligen var det bara struntsnack. Men n{r han t{nkte efter gick det som en r|d tr}d genom hans liv. Under barndoms}ren var han mer eller mindre f|rskonad fr}n den hemska ensamheten och tomhetsk{nslan som framkallas av att n}gon l{mnar en. Bortsett f|rst}s fr}n att hans far en dag helt sonika packade en resv{ska och gick ut genom d|rren och aldrig kom tillbaka. Men det var {nd} n}got som han hade kunnat v{nja sig vid d{rf|r att han inte var mer {n sju }r vid tillf{llet. Men n{r han fyllde arton hade det b|rjat p} allvar. B{sta v{nnen, G|ran, gav sig ut p} t}gluff och kom aldrig tillbaka. R}nad, v}ldtagen och mycket d|d hade den spanska staten l{mnat tillbaka hans b{sta v{n till honom. Tv} m}nader senare dog hans mamma och inom fem }r var hela hans n{rmaste familj d|d. Cancer, AIDS och sj{lvmord var bland de fr{msta d|dsorsakerna. Han spr{tte iv{g dammtusen mot papperskorgen och s}g sig om. Om det {nd} fanns n}gon som brydde sig. N}gon, en enda, som brydde sig om huruvida han levde eller var d|d. Men ingen. Hans fru var hans sista l{nk till omgivningen. Nu var han helt avsk{rmad. Det kom inte ens dammsugarf|rs{ljare och ringde p} f|r att h|ra om han ville k|pa deras apparater. Vilka j{vla puckon!, t{nkte han. Om de bara visste vilken guldgruva de hade i den h{r l{genheten. F|rmodligen skulle han k|pa varenda j{vla dammsugare, br|drost och brandvarnare som erbj|ds honom bara han fick prata med n}gon i n}gra minuter. Han st{llde sig upp f|r att g} p} toaletten men han inte l{ngre en n}gon meter innan telefonen ringde. Han rusade fram till den f|r att hinna svara i tid. - Ja, det {r 018-460918 - Hej, vem {r det jag talar med? - Herr J. - Oj, urs{kta d} har jag ringt fel. Adj|! Han sl{ngde p} luren och sj|nk ihop i stolen straxt bredvid. J{vla k{rring, ringa fel p} det d{r s{ttet. Skall man ringa fel kan man ju i alla fall ringa till n}gon som inte var s} fruktansv{rt ensam som han var. P} n}got s{tt var det som om det f|r en stund hade synts ett ljus i tunneln. Men, givetvis, s} var det inte r{ddningen utan sn{llt}get. Herr J. lutade sig fram och tittade ut genom sitt f|nster. Himlen var m|rk och det kunde inte ha varit mycket mer {n fem plusgrader utanf|r. Han kunde se hur f}glarna som satt p} h|gsp{nningsledningen som l|pte strax utanf|r hans hus kurade ihop sig t{tt tillsammans. Det gjorde de alltid n{r det kr|p ner under tio, femton plusgrader utomhus. Stj{rnklart och han m}dde skit. Samtidigt, ungef{r trehundra mil d{rifr}n, upplevde Christina, en kvinna som aldrig f}tt {lska n}gon, hur det var att f} hj{rtinfarkt. Tio minuter tidigare hade n}gon ringt fel och bett att f} tala med Herr. Jakob. Hon hade blivit f|rv}nad |ver hur hennes egen r|st l{t n{r hon talade i fullst{ndiga meningar. De senaste }ren hade hon mest sagt "Ja", "Nein" eller "Stimmt so!" n{r hon hade {tit p} restaurang eller handlat mat p} snabbk|pet. Nu hade hon sagt flera meningar p} en g}ng och hennes r|st hade l}tit precis som en gammal kr}ka. N{r hon k{nde hur trycket |kade mot hennes br|st b|rjade hon misst{nka vad som komma skulle. N{r sm{rtan sedan str}lade ut i v{nster arm och vidare ut i v{nster pekfinger var hon s{ker. Hon skulle inte |verleva natten. Hon f|rs|kte krypa in fr}n balkongen med ena handen |ver br|stet men kom inte l{ngre {n till d|rrposten. Hennes kropp orkade inte mer. Hon ins}g att det var h{r hon skulle tillbringa sina sista minuter och lade sig d{rf|r p} rygg f|r att g|ra den sista stunden s} behaglig som m|jligt. Herr J.s blick letade sig upp mot det enda starkt lysande objektet p} stj{rnhimlen. Christina tog sitt sista andetag och hennes stelnande blick var riktad rakt upp, mot m}nen. Och det m{rkliga var att just f|r den stunden k{nde ingen av dem sig s{rskilt ensamma. ____________________________________________________________________________ uXu Av Joseph uXu ____________________________________________________________________________