### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #021 - Att ta farv{l, att s{ga Adj| ] _____________________________________________________________________ Att ta farv{l, att s{ga Adj| Att h}lla en m{nniskas hand n{r d|den kommer ifatt och m{nniskan {ntligen g}r till vila. Det kan k{nnas bra och fint och vackert men {ven jobbigt att sv}rt. Att sluta |gonen p} en m{nniska man har {lskat kan k{nnas sk|nt, men {nd} s} jobbigt. Att beh|va forts{tta sj{lv utan sin livskamrat kan vara sv}rt. Att som personal sitta med, hos en m{nniska man knappt k{nner l}ter nog inte s} sv}rt. Men kom d} ih}g att andras d|d s} l{tt f}r oss att minnas v}ran egen, och de k{nslor vi har inf|r den. De r{dslor, minnen och f|rdomar som oftast f|ljer oss sedan barndomen. Ofta en r{dsla f|r att inte hinna med allt som vi tror oss vara menade att hinna. En k{nsla av saknad av en annan medm{nniska och kanske en k{nsla av otillr{cklighet. Det {r ocks} sv}rt att m|ta n{ra och k{ras sorg. Vi vill s} g{rna men kan inte veta vilka ord som {r de r{tta, av r{dsla att s{ga dem fel s{ger vi inga alls. Vi forts{tter bara att g|ra v}rat jobb, det som vi f}r betalt f|r att g|ra. Sk{ms, javisst. F|r vi vill ju s} mycket men v}gar s} lite. F|rtryckta kvinnogrupper sl{pper ut k{nslorna n{r de kommer hem. Sk{ller p} man och barn f|r att l{tta p} v}ra skamk{nslor och k{nslor av otillr{cklighet. K{nslorna v{xer och allt kommer inte ut f|rr{n p} personalfesten d} vi dricker f|r mycket r|dvin och fl|rtar med den unga manliga vikarien. Att h}lla en m{nniskas hand n{r hon g}r till vila, kan vara vackert men {nd} s} sv}rt. Jag hoppas och tror p} ett liv efter detta, f|r alla de m{nniskor jag {lskat och som har g}tt f|re. Till alla de som jag aldrig tog chansen att s{ga s}dant som {r viktigt, till dem jag aldrig sa att jag {lskade, jag hoppas att jag kommer att se dem alla igen och f}r en ny chans, f|r den g}ngen kommer jag att ta den. L}t oss alla hoppas att det jordiska avskedet inte {r det viktigaste, och om det {r det s} l}t oss hoppas att jag har gjort ett bra jobb de g}nger jag har f}tt vara st{llf|retr{dande }t v{nner och barn som inte har hunnit komma i tid, eller helt enkelt inte orkat med, att s{ga adj|. L}t oss hoppas att det finns n}gon slags mellanzon d{r man f}r insikt och f|rst}else, d{r man kan f|rl}ta, allt det andra gjort och framf|rallt allt man sj{lv har gjort. F|r n}got jag aldrig klarat av n{r jag suttit p} s{ngkanten hos v{nner och obekanta, det {r att l{tta b|rdan av skuld som de axlat s} l{nge. ____________________________________________________________________________ uXu Av Knyttet uXu ____________________________________________________________________________